Vilken tur ni hade! Ingalunda, men väl lyckligt lottade att få vara med om ett verkligt mirakel. Igår var det min födelsedag och Marie hade förberett ett äventyr. Hon hade varit mycket hemlighetsfull och jag visste ingenting om vad som komma skulle. Låsta dörrar på toaletten inträffar i vårt hem endast när vi har folk på besök. Men, strax innan min födelsedag hörde jag ofta mummel från genom toalettdörren ljuddämpade telefonsamtal.
Marie är härlig. På mina födelsedagar brukar hon planera upplevelser av olika slag. Hon funderar mycket och planerar i detalj någon aktivitet som jag verkligen tycker om. Kvällen den 8:e frågade hon:
Fortfarande ovetandes om vad som väntade.
- Kl 10 får det bli, så tar vi lite sovmorgon.
Tidigt nästa morgon vaknade jag i samma veva som Marie steg upp för att köpa färska frallor. Som räv sov jag snällt vidare och inväntade födelsedagssång och frukost på sängen.
.JPG) |
| 4x4 på 2 hjul |
Efter en utsökt pastalunch inhämtad på den italienska pastarestaurangen Gio tog vi en sväng på stan för att sedan landa på Ribbesborg och några timmars häng på stranden. På kvällen skulle vi ut och äta med Maries familj hemma i Landskrona så vid halvfem snåret bar det av hemåt. På tåget halvvägs hem noterade jag att min ring inte alls satt där den alltid annars sitter. Det isade längs ryggraden då jag efter en stunds förvirrat letande i väska och fickor tvingades inse att ringen var borta. Vi tänkte igenom dagens aktivter, tittade på bilder och gafflade in tidpunkt och plats för förlusten så gott det gick. Vi konstaterade att ringen sannolikt borde ligga någonstans på stranden där vi hade befunnit oss eller på havets botten där jag hade plaskat runt. Jag mindes att jag hade smort in Marie på ryggen vilket hade resulterat i händer mättade med solkräm. Jag mins hur jag vred och gned vänster ringfinger just för att få bort solkrämskletet under ringen. Vi tog ett snabbstopp hemma i lägenheten och plockade på oss lite verktyg för den stundande skattjakten. Cyklop, snorkel, våtdräkt, matsäck. Vi insåg att chanserna att hitta ringen på egen hand var näst intill obefintliga. Men samtidigt visste vi att med Guds hjälp är allt möjligt. Därför bad vi om hans vägledning. Vi informerade även familj och några vänner om situationen och vädjade om deras böner och tro.
När vi åter kom ner till stranden stod solen påtagligt lägre än tidigare och vi hade bara ett par timmar på oss till det att den skulle sänkt sig helt bakom horisonten. På tåget ner till Malmö belutade vi oss för att allt vårt fokus och energi skulle gå till att hitta ringen. Skulle vi inte hitta den så skulle vi tänka nästa steg först senare. Så jag krängde på mig våtdräkt och cyklop. Vi höll ytterligare en gemensam bön innan vi tog oss an letandet. Det dröjde inte länge innan känslan av hopplöshet kom över mig. Jag brottades vidare med sökandet bit för bit av ömsom sand- och ömsom sjögräsklädd havsbotten. Marie letade ett tag uppe på stranden för att snart övergå till att även hon leta i vattnet. Lyckligtvis avbröts hopplöshetskänslan ganska snart då jag helt plötsligt mötes av glädjerop ifrån Marie som mirakulöst hade gått rakt på ringen ca 30 meter ut från stranden. Vi sprang för att omfamna varandra. Känslan av tacksamhet sköljde över oss. Vi hade i sanning fått vara med om ett verkligt mirakel.
Givet omständigheterna hade vi tvingades ställa in födelsedagsmiddag på restaurangen därhemma runt hörnet. Men tack vare att letandet bara varade i ca 15 minuter han vi gott och väl hem till födelsedagstårta och besök av Maries föräldrar och bror.
Givet omständigheterna hade vi tvingades ställa in födelsedagsmiddag på restaurangen därhemma runt hörnet. Men tack vare att letandet bara varade i ca 15 minuter han vi gott och väl hem till födelsedagstårta och besök av Maries föräldrar och bror.
